Krisberedskapsförordningen

Krisberedskapsförordningen är det populära namnet på en officiell text som egentligen kallas för Förordning (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap. Det här är i grund och botten en författning som ska användas av statliga myndigheter vid en krissituation för att minska landets sårbarhet. Texten är också till för att man ska kunna utveckla förmåga och ha redskapen som krävs för att ta hand om olika kriser.

Med hjälp av Krisberedskapsförordningen så är det också så att olika myndigheter kan samverka och koordinera sina insatser på ett vettigt sätt. Det här är otroligt viktigt då tiden som följer en plötslig naturkatastrof eller ett krigsutbrott kan vara extremt pressad.

Det är just orden samverkan och samordning som är kärnan i denna förordning. Man har satt upp olika samverkansområden där olika myndigheter har representation. Exempel på dessa områden är teknisk infrastruktur, transporter, ekonomisk säkerhet och farliga ämnen. Under fredstid så jobbar man inom samverkansområdena med förbättringar och analyser för att vara bättre förberedda för händelsen av krig eller annan katastrof.

Enligt Krisberedskapsförordningen så har olika myndigheter vissa ansvarsområden som alltså regleras i lagen. Det är till exempel så att statliga myndigheter måste ha en tjänsteman i beredskap också kallad TIB. Det här är viktigt för denna person fungerar som kontaktpunkt och en slags ingång till myndigheten. Det här är en person som är otroligt viktig i en situation då vårt land behöver snabba insatser. Det finns också viktiga krav om att personal hos myndigheterna måste utbildas och genomgå övning så att de vet hur en krissituation ska hanteras.